Afghanistan

Medan livet i Kabul pågår utanför mitt fönster sitter jag och läser om medier, politik och statsbyggandet i Afghanistan. Samtidigt som jag läser slår det mig att hela “återuppbyggnaden” av Afghanistan inte hade skett om inte al-Qaida valt att attackera WTC och Pentagon. Att skapa fred i Afghanistan och få bort Talibanerna från makten var aldrig det primära målet. Så på ett sjukt sätt hjälpte egentligen al-Qaidas terrorist attacker det Afghanska folket. Det beror i o f på om man håller det som ett faktum att människorna har det bättre idag. Och det i sin tur beror på vem man frågar. Även fast exempelvis kvinnorna numera har rätt till utbildning, folk kan titta på TV och lyssna på musik och sjunga sånger utan att bli arresterade, har självmordsbombningarna ökat och därmed osäkerheten hos människorna. Chaffören som skjutsade mig till min intervju igår menade att det har blivit mycket värre bara under de senaste veckorna.
Ju mer jag läser och förstår om det Afghanska samhället desto mer komplicerat blir det. Bara det faktum att Afghanistan var en av de stater som var med och grundade FN är en kunskap som i sig är svår att ta till sig.

Nu ska jag inte låtsas vara Afghanistan expert. Det är jag verkligen inte, hade bara ett behov att dela med mig lite av vad jag tänker på. Annars har jag haft ganska mycket att göra, intervjuat en program direktör från http://www.asiafoundation.org/ om privata medier i Kabul, besökt http://www.tolo.tv/ och bokat in fler interjvuer och skrivit en del på min uppsats.